Pretoria 7 Februari

Nu har jag avverkat mina två första dagar på jobbet. Första dagen gick åt till att hälsa på folk, försöka få igång nån internetuppkoppling och hitta mig en lämplig arbetsplats. Har fått ett eget kontor som nog blir bra bara de sätter in ett lås så man vågar lämna datorn när man irrar omkring. Institutet jag jobbar åt verkar bedriva massa spännande forskning vilket känns väldigt stimulerande. Å andra sidan verkar majoriteten vara datanördar som gillar att prata ettor och nollor på fikaraster och luncher. Emellanåt kan de trycka in ett och annat rasistskämt oxå vilket får mig känna mig lätt obekväm. Jag har fått intrycket att bordsuppdelningen med vissa få undantag är separata bord för asiater, vita och svarta. På min avdelning/våning jobbar nästan bara vita. Jag kan ha missuppfattat situationen men det känns en minst sagt en aning segregerat.
Igår tog jag en lunchpromenad till köpcentret som verkade nära när jag kom med bil men inte till fots i 34-gradig hetta. Jag skaffade jag mig ett sydafrikanskt telefonnummer till min mobil som skulle stödja GPRS och 3G, fick dock kämpa ett antal timmar innan jag till slut lyckades koppla upp datorn via mobilen. Det finns även ett trådlöst nätverk där jag bor som jag hoppas få access till snart men då måste jag sitta utomhus och surfa eftersom det inte finns nån signal till mitt rum.

Det mest spännade så längt var att träffa grannens ”katt” som var nån typ av lodjur som hon tagit hand om. Än så länge var den bara tre månader och stor som en vanlig katt men blir visst upp till 20 kilo.
Ikväll tänkte jag äta middag på den lokala puben vilket skulle vara det enda alternativet till fots på kvällstid. Dessvärre visade sig att de inte hade nån mat så fick nöja mig med lite chips som var det enda i matväg de sålde. Jag gick dit med en granne som gav mig en cricket lektion då en match mellan Sydafrika och Pakistan pågick. Verkar inte mycket till sport i mina ögon, men det sa jag givetvis inte utan verkade intresserad.
Projektet jag ska jobba i verkar lite oorganiserat men ska ha mitt första möte med ungdomarna på fredag vilket jag ser fram emot. Hade förväntat mig att ”undervisningen” skulle ske ute på skolorna men all kontakt verkar organiserat innanför institutets väggar. Känns som det skulle få ett bättre utfall av vara ute på skolorna men antar att de förlagt det till institutionens premisser för att ha bättre tillgång diverse utrustning. Måste dock se till att besöka skolorna snart för att få en bättre uppfattning om ungdomarnas vardagssituation.
Imorgon bitti ska jag på studiebesök i ett liknande projekt fast med äldre ungdomar och det verkar vara i en annan del av staden och ser fram emot att se nåt nytt då jag känner mig lite isolerad på min kant av staden utan bil. Verkar som det kan dröja ett tag innan jag får lön och kan köpa bil då löneavdelningen håller på och funderar på hur de ska kunna betala ut lön/stipendium till mig utan att det blir strul med skatter och byråkrati.