Nairobi 25:e-31:a

I Nairobi där jag haft några trevliga dagar. Sitter nu på konferensen eLearning Africa som attraherat ca. 1500 deltagare. Imorgon blir det min tur att hålla en presentation vilket känns lite nervöst då jag är dåligt förberedd.
Det är många som jag träffat på konferenser tidigare som letat sig hit så känner igen ett antal ansikten och däribland ett antal svenskar. Kom redan i fredags och hade tillfälle att ha lite ledigt över helgen. I fredags träffade jag tillsammans med min finska kollega Pasi en gammal Kidugala-kompis - Kat som var här för att träffa sin kenyanska pojkvän. Jag och Pasi utforskade nattlivet i Nairobi.
I lördags träffade jag några intressanta personer däribland ministern för Public Service. På kvällen mötte jag upp med Etienne och fick se syrrans nya kryp-in här i Nairobi. Spenderade natten där och har lånat bilen sedan dess. På söndagen Träffade jag Linda och Lorentz och deras lilla bussfrö Noa där bland annat kundvagnskarusell stod på programmet.
På eftermiddagen gick jag på fotbollslandskamp med Kat och Lorentz och såg Kenya förlora mot Nigeria. Det var dock en härlig stämning speciellt då allas stora idol Kanu kom in i andra halvlek.
Just nu talas det om möjligheterna att integrera blogg och wikis i undervisningen så jag ska försöka koncentrera mig på vad som sägs en stund.

Nu tillbaka i Pretoria och kan meddela att presentationen inför ett par hundra personer gick bra och att jag fick väldigt positiv respons och att många kom upp och ville ha en kopia av min presentation :-)

Pretoria 2007-05-21

Måndag morgon och försöker samla mina tankar efter att ha haft min finska handledare Erkki på besök några dagar. Lyckligtvis släppte malarian sitt grepp ganska snabbt men känner mig fortfarande ganska trött och känner att jag inte återhämtat mig fullt ut än. Har varit en händelserik och trevlig helg. Hämtade upp Erkki på flygplatsen i torsdags och började med en seafood platter på en restaurang. På eftermiddagen tog jag med Erkki till en session med en av de grupper av ungdomar jag jobbar med. Det var bra att han kunde se gruppen i aktion så han kunde få en inblick i vad vi gör och ge lite vägledning. På kvällen var det middag med ett par vita sydafrikaner där en av dem lyckades uppröra mig med att jämföra nån från Mozambique med en babian. Som tur var smakade åtminstone Kudu-steken mycket gott. På fredagen förmiddag var det möte med min handledare och några från min arbetsplats där bland annat framtida samarbete mellan universitetet och institutet diskuterades.

På eftermiddagen bar det av till Johannesburg för att träffa några som bedriver liknande teknologiklubb som oss det var intressant att se och lära från deras arbete. På kvällen var jag till min favoritrestaurang där jag år ostron till förrätt och räkor till huvudrätt.

På lördag förmiddag träffade jag en bekant (Hege) som turistat en dryg vecka i Sydafrika. Vi begav oss bland annat till downtown Johannesburg och besökte en skyskrapa med en utsiktplats som kallas toppen av Afrika. Man kände sig förvånansvärt vit i stadskärnan av Johannesburg och verkar som de flesta vitingar håller sig borta därifrån. På kvällen var det sydafrikansk grillfest med min handledare och ett antal kollegor. Min andra handledare från Pretoria Universitet berättade att han ska flytta till Kapstaden vilket ger mig en anledning att åka dit då jag behöver handledning :-)

Igår var jag till ”männsklighetens vagga” och besökte en av de grottor där bland annat hominiderna Mrs Ples och Little foot hittats (Sterkfontein).

Vi besökte även ett imponerande museum med fokus på människans ursprung och utveckling lite intressant dock att det första man möttes av var var en text som förklarade att trots våra olikheter som människor så är vi alla människor... Nu ska jag försöka få lite gjort då det bär av till Nairobi på konferens på fredag och det är mycket som behöver göras innan dess.

Malaria

Trots att testet jag tog i fredags inte visade någon malaria var det inte helt överraskande malaria som plågade mig. Igår morse hade jag 40 gradig feber och skakade som ett asplöv. Tillbringade ett par timmar på sjukhus innan jag fick min diagnos och kunde börja behandlingen. Läkaren ville lägga in mig men det ville inte jag. Mår förhållandevis bra och knaprar medicin not illamående, feber/smärta och malaria. Antar att detta är straffet för att man tror man är odödlig och inte knaprar profelax.

Mozambique 26 April-1 Maj

Paindane, Mozambique.

Hade lite planer på att dra till kusten över valborgshelgen då både fredag och tisdag var röda dagar här i Sydafrika. Då vi hade lite problem med att få planerna att gå i lås sökte vi lite rådgivning från vår landlord. Hon berättade att de planerade att dra till Mozambique och erbjöd oss en fyrhjulsdriven bil om vi hade lust att haka på. Detta var ett alltför oemotståndligt erbjudande som jag och och några polare från där jag bor inte kunde motstå. Dessvärre drog två sig ur i sista stund och vi blev bara tre i vår bil (jag, Tom och Signe).
Vi började vår 100 mil långa resa vid lunchtid på torsdagen. Vi fick snabbt anpassa oss till racerfart då bilen vi följde hade plattan i botten större delen av tiden. Mannen som kör den bilen (Conrad) är en riktig McGuyver och hade radarvarnare dessutom hade vi konstant radiokommunikation mellan bilarna. Gränsen till Mozambique tog oss ett par timmar då halva sydafrika verkade emigrera till Mozambique över långhelgen. Efter mycket om och men var vi i Mozambique vägen tog oss genom huvudstaden Maputo som oxå betydde att vi kommit halvvägs. Vägarna var till större delen bra men det var en sträcka på 100 km där en åsna lätt kunna förklä sig till kanin i de stora kratrarna i vägen. Vid tvåtiden på natten fick vi punktering på vår bil och eftersom vi inte lyckades få upp låset till reservhjulet fick McGuyver plocka fram sitt lilla kitt med gummipluggar som han petade i hålet och vips kunde vi fortsätta efter att pumpat upp däcket med kompressorn som gömde sig under huven. Strax efter tre var vi äntligen framme efter att korsat sanddyner de sista 35 kilometrarna.
Efter 15 timmar i bil var det skönt med lite sömn. På förmiddagarna var det snorkling som gällde i en fantastisk korallmiljö stor som flera fotbollsplaner. Andra morgonen chockades jag lätt då en stor haj plötsligt var bara en meter från mig, efter några hundradels sekund insåg jag dock att de var en rocka av något slag, tänkte på krokodiljägaren som dödades av en stingrocka och tog sikte mot revet för att komma undan. Efteråt fick jag veta att det var en manta som lever av alger och inget att vara rädd för men den var bra mycket större än mig så förstå min rädsla.
En av dagarna tog vi en tur till närmaste stad för att ta ut lite pengar. På vägen dit besökte vi bland annat Conrads Bio Diesel farm. Större delen av turen färdades vi på vägar som gav intrycket av att ha cirka en bil per år. Det var intressant att se landsbygden och hur folk lever. Barnen hade dock lärt sig att en liten vägdans för vitingarna kan resultera i godis och bilen vi följde hade laddat upp rejält för att inte göra dem besvikna. Vi besökte även en gemytlig liten by Tofo där de hade en trevlig marknad och ett gammalt hotell som lyckats överleva det 20 år långa inbördeskriget.
Stället vi bodde på var byggt på sanddyner invid en av de mest fantastiska stränder jag skådat. Utsikten från vår banda var magnifik och vid ett par tillfällen såg vi delfiner och hajar som simmade omkring i vattnet.

Intressant var oxå att vi kunde köra omkring med bil på stranden, men trots att vi minskade på däcktrycket hade jag vissa problem att köra tillbaka upp på sanddynerna efteråt, men kul var det. Efter fyra dagar i detta paradis väntade den långa hemresan, denna gång forcerade vi landet på dagtid och kunde se lite mer av det. Än en gång var det en massa strul att passera gränsen och efter den långa hemresan satt det skönt med en dusch. Mozambique gav intrycket av ett paradis som ännu inte upptäckts av turister frånsett ett antal sydafrikaner. Enda nackdelen var att det var svårt med kommunikationen då engelska inte tar en långt i detta portugistalanade land.
Ett bestående minne är när vi besökte vår hjälpare Alexis och han stolt visade upp sin stora barnaskara och plockade oss sina bästa kokosnötter.