Mohale Dam Lesotho

Betande får Lesotho

Panorama vy Lesotho

Lesotho, de vackra hyddornas land!

Jag var inte särskilt svårövertalad när min granne Elisabeth frågade om jag hade lust att haka på henne till Lesotho där hon skulle intervjua lite folk i det vattenprojekt hon jobbar i. Behövde dock ta en liten titt på kartan och läsa på lite i guideboken innan jag gav svar. Vi gav oss av i fredags så snart jag avslutat min session med mina små elever. Hann igenom Johannesburg innan det blev mörkt och det var intressant att se mer av staden även om det bara var från bilfönstret. På vår färd söderut blåste det kraftigt så fick styra den lilla hyrbilen i sidled för att den skulle gå rakt. Himlen spelade upp ett fantastiskt fyrverkeri i form av blixtrar och dunder i en omfattning jag aldrig tidigare skådat. Efter fyra timmar hade vi nått fram till en liten håla vid namn Winburg där vi hittade ett litet trevligt gästis för natten. Resan fortsatte direkt efter soluppgång och efter ett par timmar hade vi nått fram till gränsstationen. Då jag inte gjort min hemläxa på landet Lesotho visste jag inte mycket kom snart att inse att det är ett fattigt land med mycket berg. Känt för att: ha värdens högsta lägsta punkt; för att varit ett gömställe för ANC-ledare; ha vatten som största exportvara! Huvudstaden Maseru kändes liten och var inte särskilt välutvecklad. Pretoria och det lilla jag hittills sett av Sydafrika har saknat en del av den afrikanska charmen, den återfanns dock i Lesotho. Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar med den afrikanska charmen men tror att ord som livsglädje och harmoni skulle passa in. Efter att kört omkring i Lesotho hela förmiddagen nådde vi fram till en bergsby (Malealea) som är en av de få turistmålen landet verkar erbjuda. Här kan man ta bergsturer till fots eller häst till vattenfall, grottmålningar m.m. Vi tog en guidad 4-timmarsvandring till ett vattenfall där vi kunde bada lite. Att försöka beskriva det fantastiska sagolanskapet med ord känns otillräckligt så jag tror ni behöver åka dit och se det med egna ögon. En annan sak jag fascinerades över var de vackert dekorerade hyddorna man stötte på i Lesotho det ser man sällan i östafrika. På kvällen åt vi middag vid campen och satt framför lägerelden och snackade goja med föreståndarna och andra turister. Stjärnhimlen var fantastisk och man kunde se vintergatans prakt sträcka ut sig i en oändlig hop av stjärnor ovanför våra huvuden. På söndagförmiddag blev det ytterligare en vandring men den blev dessvärre inte så lång då Elisabeth kände sig krasslig. På eftermiddagen bar det av med bil över höga berg och djupa dalar för att nå fram till en av de dammar som förser stora delar av Sydafrika med vatten. Johannesburg-regionen lider brist på vatten och Sydafrika har byggt imponerande dammar i Lesotho för att säkra sin vattentillgång, för detta får Lesotho betalt för vattnet plus att de fått förbättrad infrastruktur då bland annat asfalterade vägar byggts till de avlägsna dammområderna. Det var en imponerande damm och projektet med att bygga vägar, dammar och vattenledningar har tydligen kostat 8 miljarder dollar. Dessvärre verkar det som att en del av befolkningen som tidigare bodde i dessa dalar inte fått den kompensation de förtjänat. Söndagsnatten tillbringades på ett litet hostel i huvudstaden där det inte hände så mycket spännande. Imorse klev jag upp vid fem för att resa tillbaka de 50 milen till Pretoria där jag hade elever att ta hand om efter lunch. Min kartläsare Elisabeth stannade i Lesotho för att göra intervjuer så jag fick försöka hitta på egen hand. Det gick ganska bra förutom ett dåligt vägval där jag hamnade på en skumpig grusväg ett antal mil. Mitt vägval visade sig dock vara ganska bra då det tog mig genom ett antal privatägda landområden fyllda av vilda djur och rätt var det var hade jag en grupp på sju ståtliga lejonhannar ett tiotal meter från vägen. Hann precis lagom till Pretoria för att ”leka” med mina elever.

Lion

Look what suddenly appeared by the road on my way back from lesotho

Min lilla isolerade värld

En överblick över det campus där jag bor, jobbar, sportar m.m.

1430 m.ö.h. 25° 45'14,02" S 28° 16'44,51" E (Google Earth)

Pretoria/Tshwane 2007-02-21

Precis haft lunch i institutionens så kallade ”restaurang”. Det är alltid intressant att se vad som slutligen hamnar på tallriken. Varje förmiddagsfika beställer jag lunch och ”mattanten” ger mig dagens alternativ. När jag väl kommer för lunch serveras nåt helt annat. Idag blev det kycklinglever med ris då jag beställt korv. Skall dock inte klaga då lunchen kostar mig en dryg tia. Sen jag kom tillbaka från Kruger har inte så mycket spännande hänt – Spelat volleyboll två dagar i rad, igår tog jag även kontakt med tennisklubben som har ett tiotal banor alldeles där jag bor. För 350kr per år kan jag spela så mycket jag vill, så nu gäller det att inhandla racket. Om jag inte hittar folk att spela med har de sociala tillställningar varje onsdag och lördag där man blir tilldelad en jämbördig partner om man saknar någon att spela med. I måndags var jag ut på en skola för att leka lite programmering, kände mig rätt nöjd då eleverna verkade hänga med bra trots att jag introducerade dem i rätt komplicerade saker såsom nästlade loopar. De fick även en tuff utmaning där de skulle programmera sin robot att gå igenom en labyrint där de bland annat var tvungen att inkludera ett moment där de måste använda rörelsecensor. Utmaningen var ämnad att täcka två lektionstillfällen och inte helt överraskande hann ingen av grupperna lösa uppgiften under ett tillfälle. Innan de gav sig på att programmera deras robotar var de tvungna att försöka skriva ned sina programmeringsinstruktioner på löspapper. Detta för att tvinga dem att tänka till angående avstånd kontra tid och vilka instruktioner de behövde inkludera. Det gav oxå en bra bild av de tankemissar de gör när de ska försöka strukturera instruktionerna. Idag hade jag ett möte med han som är ansvarig för det projekt jag jobbar i och han som är ansvarig för FabLab projektet. Det var bra för mig då jag fick en lite klarare bild av vad de förväntar sig av projekten samt vilken roll de förväntar mig att spela. Jag känner att vi har lite olika idéer om hur projekten borde bedrivas. Främst har det nog att göra med att jag är mer inställd på att förbereda ungdomarna mot vidare studier i datavetenskap medan de är mera inställda på att bygga upp en modell som svarar mot vad de förväntas lära sig enligt deras studieplan. De strävar därav oxå efter mera strukturerad undervisning medan jag ser det viktigaste i att få eleverna kreativa och innovativa. Tror dock att vi kan arbeta fram en modell som har båda sidor. Pratade med en av vakterna häromdagen och frågade honom hur många språk han talade och han räknade upp 10 stycken, wow tänkte jag han måste vara ett geni! Senare insåg jag att de flesta svarta i denna region är språkgenier då de behärskar nästan alla de 11 officiella språken visserligen är några av språken nära besläktade men ändå! De vita verkar dock nöja sig med engelska och afrikans. I helgen kan det bli resa av till Lesotho som jag inte vet mycket om men det ska vara fantastiskt vackert med de dramatiska drakbergen som täcker större delen av landytan.

Just had a haircut!

Dont i look great ;-)

Kruger rapport 2007-02-18

Nyss kommit tillbaka från Kruger National Park och en aning trött efter att spenderat alltför mycket tid i bil de senaste tre dagarna. I fredags morse packade vi den lilla golfen och begav oss strax efter att klockan slagit sex. De första 20 milen höll vi oss till motorvägen som inte var särskilt spännande för att senare ta mindre vägar i vackra bergiga områden. Det var en upplevelse att få se lite av landsbygden då den skiljer sig mycket från här i storstaden. Vi åkte igenom byar med engelsk arkitektur andra byar med typ tysk arkitektur och byar som påminde mycket om de afrikanska byar jag känner igen från Östafrika. Till slut kom vi fram till den 35 mil långa nationalparken, kan inte påstå att det är någon större skillnad mot de parker jag sett i östafrika men infrastrukturen var bättre med ofta asfalterade vägar. Camperna vi bodde på var inhägnade med elstängsel som gjorde dem väldigt säkra men man tappade en del av charmen. Trots att vi bodde på sjyssta ställen med el och AC var det relativt billigt (typ 200 kr/natt). Första dagen såg vi massa noshörningar, bl.a. två som badade i en lerpöl alldeles bredvid vägen, vi såg även elefanter, giraffer, vårtsvin och antiloper av olika slag. Första kvällen hade jag utsetts till grillmästare och grillade T-bensstek, grillspett och revbenspäll mmmmm mycket gott om jag får säga det själv. Andra dagen såg vi inte så mycket spännande förutom en stor hjord av bufflar. På eftermiddagen var vi alla lite trötta och hängde vid campen med fantastisk utsikt över den intilliggande floden där vi kunde titta på vattenbockar och flodhästar. Efter solnedgång åkte vi på en nattlig safari arrangerad av campen. Det var kul eftersom det har jag inte direkt gjort tidigare och man ser lite andra djur på natten än man gör på dagen. Vi såg bland annat resans enda kattdjur, den afrikanska vildkatten och en massa hyenor som mumsade på en zebra. Idag tog vi en morgontur i parken som inte var någon större framgång tills några kilometer innan parkgrinden, där såg vi nämligen en flock av de fantastiskt vackra vildhundarna som nästan utrotats då de oförtjänt setts som skadedjur och skjutits av utan anledning. Strax efter denna trevliga upplevelse fick vi en mindre trevlig då vi åkte på fortkörningsböter på vår väg ut ur parken, men splittat på fyra var det ingen större katastrof. Har nu fått en lite bättre känsla för hur den Sydafrikanska landsbygden kan se ut och hoppas få se och uppleva mer av den snart då det verkar finnas väldigt mycket vackert och intressant att skåda. När jag kom tillbaka till mitt rum gick jag omkring barfota och var på vippen att trampa på en skorpion som jag tydligen fått med mig från parken, vet inte om den var farlig men hade nog varit smärtsamt i vilket fall så jag är glad jag klarade mig undan.

Barfota äventyr

Det var nära jag trampade på denna lilla fuling

Pretoria/Tshwane 2007-02-15

Strax läggdags då det bär av till Kruger tidigt imorgon bitti. Ska bli hur kul som helst att se och uppleva lite av vad Sydafrika har att erbjuda. Kommer åka dit med en kanadensare, en amerikanska och en holländare. De verkar alla trevliga och avslappnade så det ska nog inte behöva bli några problem. Annars kan det ju vara lite lurigt att resa med folk man inte känner så bra. Denna arbetsvecka har gått fort! Imorse skulle jag upp tidigt för att åter besöka Fab Lab där en ny grupp av ungdomar skulle designa visitkortshållare. Dessvärre försov jag mig då högtalaren på min nya fina mobil gått sönder och jag därav inte hörde alarmet. Som tur var fick jag tag på någon som kunde skjutsa mig dit trots att jag missat min lift. På eftermiddagen träffade jag min tredje Kids’ Club grupp och introducerade dem till programmering av Lego robotar. Det var intressant då halva gruppen kom från en priviligerad skola och den andra halvan inte. Det märktes att de priviligerade hade god datorvana medan de andra hade svårt att manöverera de bärbara datorerna. De datorvana tog därav kommandot i samtliga grupper och trots alla försök att få båda parter att involverade i programmering blev det mycket av enmans-show i grupperna. Då den ena skolan kom en halvtimme för sent blev det stressigt att hinna igenom det vi planerat, men vi hann åtminstone gå igenom de mest väsentliga. Har för övrigt lirat volleyboll två gånger denna vecka vilket var kul, de gamla takterna sitter i hyffsat och jag hoppas att det blir mer volleyboll framöver. Har nu fått klartecken att jag får flytta in i en av lägenheterna/husen på området från 1 Mars och kommer att dela med nån amerikanska vid namn Rebecka som jag stötte på som hastigast igår, men hon verkar trevlig så det ska nog gå bra. Så från och med 1 Mars kommer jag att ha gästsäng tillgänglig utifall man får besök... hint! hint! Jag kan gladeligen meddela potentiella besökare att även om resan hit är dyr så är det mesta tokbilligt här. Nu får lejonen passa sig för kommer JAG och hälsar på...

Poolen

Här kan jag bada

Insekt

Vad är detta?

Pretoria, 13 februari 2007

Det är tisdag eftermiddag och det är strax dags att lämna kontoret. Sitter lite allmänt uttråkad. Igår besökte jag en skola där jag introducerade programmering till en grupp på tolv elever. Förutom lite tekniskt strul med de nyinköpta bärbara datorerna samt med det program vi använder för att programmera legorobotarna så gick det ganska bra. Eleverna fattade snabbt galoppen och var mycket aktiva att försöka lösa de problem vi ställde dem inför. Bland annat så gjorde vi upp en bana som deras robotar skulle lyckas ta sig igenom. Övningen förvandlades snabbt till en tävling och man märkte att det var mycket prestige i att hinna först. Vi försökte stimulera dem till att tänka ut hur deras program skulle designas för att klara uppgiften innan de provade. Men det var mer trial and error utan att lägga för stor vikt vid tankeverksamhet. Tre av fem grupper klarade dock uppgiften innan de två timmarna var till ända. Har fått en inbjudan att följa med två av mina grannar till Krüger nationalpark i helgen. Jag hoppas det blir av för det skulle vara trevligt att se lite mer av landet. Annars har jag faktiskt redan sett lite vilt då vi har både klippdass och springbock på området där jag bor. Dessutom har vi massa häftiga fåglar som besöker oss. Jag borde verkligen skaffa mig en fågelbok innan jag drar till Krüger då parken inte bara är känd för sin koncentration av ”the big five” utan även dess rika fågelliv.

Pretoria 11 Februari

Det är söndag morgon och strålande sol. Första helgen i mitt nya hemland har varit trevlig så långt. I fredags kväll gick jag till den lokala baren med 4 av mina grannar och det var trevligt. I en festlokal intill pågick nåt cowboy-party och det var roande att titta på dem dansa i sina cowboykläder.
På lördagen gick jag en liten promenad ner till poolområdet, där träffade jag på min granne Tchad som hade grillparty (braai) med hela sin familj som gästade från Johannesburg. De bjöd in mig att dela gemenskapen med dem. De var hur trevliga som helst och de hade mat i överflöd det var antagligen 4-5 kilo kött för ca 10 personer. För en carnivore som mig var det rena himmelriket :-) De bjöd in mig till att komma och hälsa på dem i Johannesburg och lovade ta mig till Soweto m.m. Ett erbjudande jag antagligen kommer nappa på om tillfälle ges igen. De poängterade flera gånger att de var färgade – som jag förstått inte tillräckligt vita under apartheidregimen och nu inte tillräckligt svarta för den nya regimen. Efter vi ätit spelade vi beach volleyball och det tog inte många minuter innan jag insåg att något behövs göras åt min kondition. I ett desperat försök att nå en boll spräckte jag mina byxor och fick en gigantisk reva i skrevet.
På kvällen kom min sydafrikanske handledare och plockade upp mig. Han gav inte intrycket av en professor där han kom i sin cabriolet med scarf på huvudet. Han gav mig en liten rundtur i stan och visade mig universitetet innan vi åkte hem till honom där jag blev bjuden på mat och fick träffa hans familj. Har träffat honom flertalet gånger i Finland och han uttrycker sig sällan politiskt korrekt men är extremt kompetent och kommer nog vara en utmärkt handledare för min avhandling.
I fredags hade jag min första session med några av de ungdomar jag kommer arbeta med. De kom från två olika skolor den ena en rik afrikans skola den andra en fattigare svart skola. Barnen arbetade i par med en person från vardera skola. Deras uppgift för dagen var att bygga en legorobot med hjul enligt instruktioner och därefter prova lite förprogrammerade program. Det var intressant att se hur de samarbetade då de tillhör olika grupper i samhället som vanligen inte interagerar mycket med varandra. Hörde att det var en del gnäll när grupperna delades in men annars funkade de flesta grupperna bra ihop. En iaktagelse var att de som kom från den rikare skolan tog för sig mer och tog mer plats i grupperna.
Jag kommer att jobba med tre olika grupper av ungdomar varav de flesta av aktiviteterna är förlagda till institutionen där jag arbetar. Men en av grupperna håller till på sin skola och på måndag ska vi dit och då kommer de att få själva programmera sina legorobotar för första gången.
Nu ska jag ut i solen och prova poolen för första gången – huj!

Pretoria 8 Februari

Dagens studiebesök på FabLab var mycket intressant. En kollega plockade upp mig vid halv åtta och så bar det iväg till Pretorias blivande Silicon Valley. Där har MIT tillsammans med CSIR satt upp ett lab där vem som helst kan komma in med en produktidé och själv förverkliga den med viss assistans från personalen. Idag hade 10 ungdomar från en skola bjudits in för lära sig de flesta stegen i produktutveckling. De delades in i tre grupper och fick uppgiften att designa hållare för visitkort. Under fem timmar skulle de komma med en produktidé, designa den, göra prototyp och färdig produkt. Det var imponerande att se de kreativa hjärnorna jobba ihop som team. De imponerande slutprodukter de kom upp med fick mig att inse dessa ungdomars potential bara de får chansen. Han som är ansvarig för projektet var väldigt mån om att få med mig på ett hörn så jag kommer nog att jobba mer i det projektet trots att det ligger utanför mitt ansvarsområde, men det chans jag inte vill missa då det var så intressant och lärorikt samt att jag tror att jag kan dra stor nytta av erfarenheterna i mitt kids’ club projekt.

Pretoria 7 Februari

Nu har jag avverkat mina två första dagar på jobbet. Första dagen gick åt till att hälsa på folk, försöka få igång nån internetuppkoppling och hitta mig en lämplig arbetsplats. Har fått ett eget kontor som nog blir bra bara de sätter in ett lås så man vågar lämna datorn när man irrar omkring. Institutet jag jobbar åt verkar bedriva massa spännande forskning vilket känns väldigt stimulerande. Å andra sidan verkar majoriteten vara datanördar som gillar att prata ettor och nollor på fikaraster och luncher. Emellanåt kan de trycka in ett och annat rasistskämt oxå vilket får mig känna mig lätt obekväm. Jag har fått intrycket att bordsuppdelningen med vissa få undantag är separata bord för asiater, vita och svarta. På min avdelning/våning jobbar nästan bara vita. Jag kan ha missuppfattat situationen men det känns en minst sagt en aning segregerat.
Igår tog jag en lunchpromenad till köpcentret som verkade nära när jag kom med bil men inte till fots i 34-gradig hetta. Jag skaffade jag mig ett sydafrikanskt telefonnummer till min mobil som skulle stödja GPRS och 3G, fick dock kämpa ett antal timmar innan jag till slut lyckades koppla upp datorn via mobilen. Det finns även ett trådlöst nätverk där jag bor som jag hoppas få access till snart men då måste jag sitta utomhus och surfa eftersom det inte finns nån signal till mitt rum.

Det mest spännade så längt var att träffa grannens ”katt” som var nån typ av lodjur som hon tagit hand om. Än så länge var den bara tre månader och stor som en vanlig katt men blir visst upp till 20 kilo.
Ikväll tänkte jag äta middag på den lokala puben vilket skulle vara det enda alternativet till fots på kvällstid. Dessvärre visade sig att de inte hade nån mat så fick nöja mig med lite chips som var det enda i matväg de sålde. Jag gick dit med en granne som gav mig en cricket lektion då en match mellan Sydafrika och Pakistan pågick. Verkar inte mycket till sport i mina ögon, men det sa jag givetvis inte utan verkade intresserad.
Projektet jag ska jobba i verkar lite oorganiserat men ska ha mitt första möte med ungdomarna på fredag vilket jag ser fram emot. Hade förväntat mig att ”undervisningen” skulle ske ute på skolorna men all kontakt verkar organiserat innanför institutets väggar. Känns som det skulle få ett bättre utfall av vara ute på skolorna men antar att de förlagt det till institutionens premisser för att ha bättre tillgång diverse utrustning. Måste dock se till att besöka skolorna snart för att få en bättre uppfattning om ungdomarnas vardagssituation.
Imorgon bitti ska jag på studiebesök i ett liknande projekt fast med äldre ungdomar och det verkar vara i en annan del av staden och ser fram emot att se nåt nytt då jag känner mig lite isolerad på min kant av staden utan bil. Verkar som det kan dröja ett tag innan jag får lön och kan köpa bil då löneavdelningen håller på och funderar på hur de ska kunna betala ut lön/stipendium till mig utan att det blir strul med skatter och byråkrati.

Pretoria 5 Fabruari

Det var fascinerande att flyga in mot Johannesburgs flygplats och se miltals av tätbebygd civilisation. På en relativt liten yta trängs cirka 10 miljoner människor. Man kunde från luften se en del av kontrasterna där vissa områden var fyllda av palatsliknande hus med stora swimmingpoolar medan i andra områden verkar folk leva trångt och i enkelhet. Såg dock inget som skulle kunna motsvara Nairobis vidsträckta slumområden. Mitt plan från Dar es Salaam var tre timmar försenat och jag var lite orolig att det inte skulle finnas någon att ta emot mig på flygplatsen, men till min glädje fanns projektledaren Mario där att ta emot mig. Flygplatsen var som en enda stor byggarbetsplats då den behöver utvidgas inför fotbolls VM 2010, tidernas största afrikanska fest som jag hoppas jag får vara med att uppleva.
Bortsätt från alla svarta människor så kändes det inte som att komma till ett afrikanskt land. Träffade en Sydafrikan igår som sa ”Johannesburg and Pretoria is more developed than any place in Europe, mark my words” och nog kan jag hålla med om att den infrastruktur och det lilla jag sett än så länge har varit väldigt imponerande. Medveten att det antagligen finns mycket som döljer sig under den vackra fasaden men kan gott konstatera att det är ett land/område med enorma resurser.
Mitt första stopp blev på köpcentret ett par kvarter ifrån mitt boende. Ett köpcenter som verkade ha i princip allt man kan tänka sig, till och med svenskt snus kunde man köpa i en av livsmedelsbutikerna. Handlade på mig lite frukostmat och färdiglagat på lösvikt. Boendet som jag trodde skulle vara en lägenhet var mer som ett studentrum där jag får dela kök med 10 andra personer. Toalett och dusch får jag dela med personen som har rummet bredvid mitt. Verkar som det kommer att finnas möjlighet att byta upp mig till delad lägenhet 100m bort, så jag hoppas på det. Trots att boendet inte levde upp till mina förväntningar är det rent och snyggt och jag har vackra grönområden utanför mitt fönster. Boendet ligger bara några hundra meter från institutet där jag kommer bedriva det mesta av mitt arbete.
Pretoria eller Tshwane som det mer korrekt heter verkar vara en stad där det är svårt att klara sig utan bil så ska försöka få tag i nåt åkbart så fort pengarna börjar rulla in. Nu ska jag krypa till kojs så jag är pigg och fräsch på mitt nya jobb imorgon.
God natt!

Dar es Salaam 2 Februari

Härligt med lite solsemester! Gårdagen tillbringade jag på stranden med en amerikansk kompis (Jesse). Vi hyrde en tvåmanskajak och paddlade ut till nån ö strax norr om Dar es Salaam. Det var härligt men solen var sträng mot min blekfeta hy. Naiva Jesse gjorde misstaget att kära ner sig i en stygg men vacker flicka och har fått erfara rejäla kulturkrockar. Har fått stå ut med hans kärlekskranka bitterhet i några dagar. Har hunnit träffa flera av mina gamla kompisar och hoppas hinna med några till innan helgen är slut och det bär av till Sydafrika. Det tar några dagar att ställa om och komma in i den Tanzanainska rythmen. Har haft lite strul med magen och tvingats besöka några av de underbara ståtoaletterna, det är alltid ett äventyr då rädslan att träffa byxorna är stor men har utvecklat en teknik där jag trär av ena byxbenet för då går det lättare :-) Har saknat det här sociala livet i syrrans lilla ensliga stuga men det har ju sina baksidor, framför allt har jag svårt för de som kommer fram och är hur trevliga som helst och plötsligt är man deras kompis och de förväntar sig att man ska ge dem pengar eller köpa dem nåt att dricka. Antar att vi mzungus är så duktiga på att strö pengar omkring oss att vi skapat denna ovana hos vissa.
Har tagit en person (George) under mina vingar och försökt hjälpa honom med jobb och utbildning de senaste åren. Tyvärr har han inte skött sina studier ordentligt och förväntat sig att alla hans problem skulle lösas bara jag kom ner. Dessvärre har han även fått en hudsjukdom och tappat det mesta av sitt hår. I sin oro lämnade han sina studier för att söka medicinsk hjälp av nån medicinman i hans hemstad Mwanza. Han hade fått nån konstig glasbehandling som inte hjälpt. Fick ta honom till en duktig läkare som förhoppningsvis skrivit ut medicin som kommer hjälpa. Har lite dålligt samvete att jag inte har motivation eller resurser att hjälpa honom återgå till sina studier men gav honom lite startkapital till att starta nån slags affärsverksamhet tills dess att han fått ett job och kan spara ihop lite eget kapital för sina fortsatta studier. Man stöter på lite andra typer av problem här en hemma och visst vill man hjälpa men ibland känns det som man stjälper mer än man hjälper, hursom känns det bra att jobba med utbildningsfrågor för utbildning är nåt folk här verkligen behöver mer av.
Nu ska jag till Universitetet och simma lite då mammas goda mat gett mig en mage som behöver jobbas bort :-)