Mozambique 26 April-1 Maj

Paindane, Mozambique.

Hade lite planer på att dra till kusten över valborgshelgen då både fredag och tisdag var röda dagar här i Sydafrika. Då vi hade lite problem med att få planerna att gå i lås sökte vi lite rådgivning från vår landlord. Hon berättade att de planerade att dra till Mozambique och erbjöd oss en fyrhjulsdriven bil om vi hade lust att haka på. Detta var ett alltför oemotståndligt erbjudande som jag och och några polare från där jag bor inte kunde motstå. Dessvärre drog två sig ur i sista stund och vi blev bara tre i vår bil (jag, Tom och Signe).
Vi började vår 100 mil långa resa vid lunchtid på torsdagen. Vi fick snabbt anpassa oss till racerfart då bilen vi följde hade plattan i botten större delen av tiden. Mannen som kör den bilen (Conrad) är en riktig McGuyver och hade radarvarnare dessutom hade vi konstant radiokommunikation mellan bilarna. Gränsen till Mozambique tog oss ett par timmar då halva sydafrika verkade emigrera till Mozambique över långhelgen. Efter mycket om och men var vi i Mozambique vägen tog oss genom huvudstaden Maputo som oxå betydde att vi kommit halvvägs. Vägarna var till större delen bra men det var en sträcka på 100 km där en åsna lätt kunna förklä sig till kanin i de stora kratrarna i vägen. Vid tvåtiden på natten fick vi punktering på vår bil och eftersom vi inte lyckades få upp låset till reservhjulet fick McGuyver plocka fram sitt lilla kitt med gummipluggar som han petade i hålet och vips kunde vi fortsätta efter att pumpat upp däcket med kompressorn som gömde sig under huven. Strax efter tre var vi äntligen framme efter att korsat sanddyner de sista 35 kilometrarna.
Efter 15 timmar i bil var det skönt med lite sömn. På förmiddagarna var det snorkling som gällde i en fantastisk korallmiljö stor som flera fotbollsplaner. Andra morgonen chockades jag lätt då en stor haj plötsligt var bara en meter från mig, efter några hundradels sekund insåg jag dock att de var en rocka av något slag, tänkte på krokodiljägaren som dödades av en stingrocka och tog sikte mot revet för att komma undan. Efteråt fick jag veta att det var en manta som lever av alger och inget att vara rädd för men den var bra mycket större än mig så förstå min rädsla.
En av dagarna tog vi en tur till närmaste stad för att ta ut lite pengar. På vägen dit besökte vi bland annat Conrads Bio Diesel farm. Större delen av turen färdades vi på vägar som gav intrycket av att ha cirka en bil per år. Det var intressant att se landsbygden och hur folk lever. Barnen hade dock lärt sig att en liten vägdans för vitingarna kan resultera i godis och bilen vi följde hade laddat upp rejält för att inte göra dem besvikna. Vi besökte även en gemytlig liten by Tofo där de hade en trevlig marknad och ett gammalt hotell som lyckats överleva det 20 år långa inbördeskriget.
Stället vi bodde på var byggt på sanddyner invid en av de mest fantastiska stränder jag skådat. Utsikten från vår banda var magnifik och vid ett par tillfällen såg vi delfiner och hajar som simmade omkring i vattnet.

Intressant var oxå att vi kunde köra omkring med bil på stranden, men trots att vi minskade på däcktrycket hade jag vissa problem att köra tillbaka upp på sanddynerna efteråt, men kul var det. Efter fyra dagar i detta paradis väntade den långa hemresan, denna gång forcerade vi landet på dagtid och kunde se lite mer av det. Än en gång var det en massa strul att passera gränsen och efter den långa hemresan satt det skönt med en dusch. Mozambique gav intrycket av ett paradis som ännu inte upptäckts av turister frånsett ett antal sydafrikaner. Enda nackdelen var att det var svårt med kommunikationen då engelska inte tar en långt i detta portugistalanade land.
Ett bestående minne är när vi besökte vår hjälpare Alexis och han stolt visade upp sin stora barnaskara och plockade oss sina bästa kokosnötter.