Regnbågslandet 2007-03-26

Har nu varit en vecka i Grahamstown där den stora vetenskapsfestivalen hålls. Varje dag har vi haft dubbla workshops där ungdomar har kunnat komma och testa det programmeringsverktyg för datorovana som utvecklats på institutionen där jag jobbar. Jag har oxå arrangerat videokonferens med den festival som hålls parallellt i Joensuu. Festivalen attraherar årligen cirka 40000 besökare där ungdomar förhoppningsvis ska utveckla ett intresse för naturvetenskapliga ämnen. Det har varit väldigt lärorikt att se alla de initiativ som görs för att få barn och tonåringar intresserade av naturvetenskap. Idag var jag ut till en skola i ett av de townships som omringar staden. Township kallas vanligen de områden där människor lever under väldigt enkla förhållanden, i dessa områden bor främst fattiga svarta och det är inte ovanligt med hushåll som saknar både el och vatten. Festivalen hade arrangerat en lärorik teaterpjäs för skolan vi besökte, pjäsen handlade om DNA och genetik. Hade en lång pratstund med några av skolans tonåringar som gav mig en inblick i vissa av de svåra förutsättningar de står inför som brist på motivation på grund av arbetslöshet, hunger, orättvisor m.m. Måste säga att Grahamstown i övrigt visat mig en ny sida av Sydafrika. Visst exciterar en stor klyfta mellan fattiga och rika. Men på och kring universitetet här märker man väldigt lite av rasåtskillnad och rasmotsättningar där mottot verkar vara i klass med det Tanzanianska - ”One country one people”. Nu är det bara en dag kvar av festivalen och efter festivalen kommer jag ta några dagar för att följa kustremsan en bit västerut för att se mig omkring lite. Sydafrika är trots problem med kriminalitet, HIV/AIDS, rasism m.m. ett fantastiskt land och jag känner mig lyckligt lottad att få vara på denna stimulerande och intrycksrik resa.